Varför är Nina så satans känslig?

Min huvudperson heter Nina. Hon är en sån som känner mycket av sin omgivning. Stämningar i luften. Om någon är arg sugs det in i henne och blir en tyngd i kroppen, trots att det inte handlar om henne själv. 

Det är som om hennes hud är extra tunn. Men om någon är glad smittar det direkt till henne. Hon kan få ett lyckorus över av hur solen faller in över personer på ett fotografi (som trådar av en brinnande manet). Hon lägger alltid märke till material, som tröjans tyg eller hur det känns med fötterna över trägolvet. Doften av hans nytvättade hår. Hon har ett väldigt rikt inre liv, som kanske inte alltid är så lätt att dela med alla omkring sig. I ett rum med många människor drar hon sig ofta undan. Hon får höra att hon är blyg. Eller anklagar sig själv för att hon är tråkig. När det i själva verket beror på att hon blir trött av många intryck. Hon behöver ofta backa tillbaka och vara ensam. Det är där hon samlar energi.

Nina är, liksom jag själv och ungefär en femtedel av befolkningen, en så kallad högkänslig person (HSP, highly sensitive person). Det är inget konstigt med det. Nuförtiden står det ofta om det i tidningen, hur man märker om man har extra långa känselspröt. Det är något uråldrigt. Det är vi som håller koll på alla faror som kan hota flocken. Idag är det inget konstigt alls. Fast jag önskar att jag hade vetat om det då, när jag var i Ninas ålder. För det blir ofta missförstånd. Det är lätt att känna sig ensam och annorlunda. Men nu förstår jag. För mig var det självklart att låta Nina vara högkänslig, eller i alla fall ha drag åt det hållet. Jag vill visa hur mycket underbart som kan hända om man faktiskt tillåter sig att vara den man är. Men det är inte en roman om HSP. Texten har många teman och jag kommer att berätta om fler. Det här är bara en del av berättelsen, något att sjunka ner i. Kanske känner du igen dig, kanske inte. 

Det är ju så med en bok, att vissa saker talar till mig och andra inte. Det är därför det är så fint att läsa. Att vi kan hitta olika saker i texter, ta dem till våra egna liv och göra något av känslan. Vi kan bli inspirerade, förbannade eller något helt annat. En bok kan vara så usel att du inser att du kan skriva en bättre själv. Eller den kan peppa dig till att skola om dig, börja träna eller bryta dig loss. Jag längtar efter att se om min bok kan få dig att reagera. På något sätt.