Tankar om klappar

Ungefär en vecka till julafton.

Jag tänker på hur enkelt det var när barnen var små, när det inte spelade någon roll vad vi slog in. Det roliga var ändå papperet och snöret.

En gammal kollega sa en gång att det smartaste sättet att få en fridfull jul var att ge alla vad de önskar. Allt. Enkelt men dyrt.

Jag funderar över julklappar jag själv minns. En är speciell. Jag hade en fisk, en kampfisk med lång slöj som hette Firre Fuk. Han bodde i ett litet plastakvarium i mitt rum. Tydligen är arten lite ilsken av sig och biter av fenorna på andra fiskar, därför ska den helst vara ensam. Eller bara ha kompisar med kort slöj.

När jag kom upp på julaftonsmorgon hade mina föräldrar en överraskning i vardagsrummet. Jag minns rummet, julgranen och hur det pirrade i kroppen. Ett stort paket. Med pump som bubblade, när jag drog av papperet såg jag ett riktigt akvarium fyllt med vatten och pump och växter. Och en lycklig fisk som simmade däri. Firre Fuk! Jo, fiskar kan se glada ut. Han log och dansade runt i sin nya trädgård.

Senare fick han både flickvän och neonterta-vänner. Visst är det lustigt med minnen från när man var barn … fiskarten heter kamp för att de slåss, jag tror att det ordnas tävlingar i vissa länder. Men när jag var liten så trodde jag att den hette campfisk. Att det hade nåt med semester och camping att göra.

Tänk om jag också kunde hitta en överraskning i jul. Så att mina barn också kan få fina minnen. Inte bara saker i drivor. Stämning och magi. Låt oss göra plats för det.

Så här vacker var han. Firre Fuk.

Har du också någon julklapp som du minns lite extra?

Kram, K