Drömmen som inte blev min

Min dröm var så stark att jag vaknade. En sån där historia som kan bli bok eller film, jag måste skriva den.

Något om ett hus eller kanske en stuga, jag minns färgerna över ängarna runtom. Jag brukar alltid ha penna och papper på stolen intill sängen, jag behöver bara sträcka mig. Men inte den här gången. Det gör ingenting, tänkte jag när jag låg där och halvdrömde. Det här är en självklar story, så enkel att jag inte ens behöver skriva ner den för att minnas.

Men jag hade fel.

Jag kommer ihåg något jag läst om idéer. Att de inte tillhör någon speciell, ingen kan äga en idé. Om du har turen att den landar i dig så kan du fånga upp den och göra något av den. Annars försvinner den vidare till någon annan.

Så nu vet du. Håll dig redo. Om den dyker upp i ditt huvud snart, den där historien med huset (eller kanske en stuga), då vet du vad som gäller: greppa tag i den snabbt och håll hårt. Ge den allt du kan.

Själv ska jag hålla utkik efter den i bokaffären. Eller på bio. Eller du kanske tänker dig nåt helt annat. En opera? En klänning? Sandslott?

Du bestämmer!