Jag är fast i Bujo, TN och Kondo.

Varför är det så befriande och skönt att se hur folk planerar? Om du är på Youtube: sök på Bullet journal eller Traveler´s notebook. Jag blir helt fast. Folk ägnar timmar åt att göra egna kalendrar med listor, dekorerar dem med vackra mönster och färger. De för statistik över saker, har gem och plastfickor och flikar. Det är en hel vetenskap, valet av papper och pennor, det ska inte blöda igenom och prickarna på papperet måste kännas rätt.

Eller varför inte att titta på hur folk organiserar sina hem? Som Marie Kondo och hennes bok ”Konsten att städa”, jag har läst den flera gånger. Helt underbar.

Men det måste ju ligga något bakom det här. En längtan efter att ha rent och tomt och planerat? Jag minns när jag just blivit sjukskriven. Då gick jag på Åhléns och köpte en Filofax. Så märkligt, jag behövde verkligen ingen sådan. Jag jobbade inte ens. Och jag som aldrig haft en innan. Var det mitt sätt att försöka få lite kontroll på tillvaron? Jag visste ju aldrig hur jag skulle må nästa stund. Men vad jag mådde dåligt över det där köpet. Minns att den var rosa, en pelikan eller flamingo på framsidan, kostade flera hundra. Jag låg vaken om natten. Tack och lov lämnade jag tillbaka den.

Men samtidigt: Om jag tycker om att titta på sånt här så är det väl helt okej? Kanske blir jag inspirerad på något sätt. Jag har faktiskt minskat till att bara ha en anteckningsbok för kom-ihåg-listor och veckans kalender. Min prickiga. Idag köpte jag nya överstrykningspennor.

 Och nu ser jag vad jag faktiskt har gjort: Jag har lite smått börjat skapa mig min egen Bujo.

Detta blir skoj!

Kram, K