Katarina Petersmo

View Original

Låt oss prata allvar. Om noveller.

Vad visste du om text egentligen, Saga? Jag skulle ha berättat om noveller, jag vet hur jag skulle förklara. Tänk att du ser den vackraste av alla tårtor framför dig. Men du skär bara ut en bit. Ett snitt ur ett liv. Genom alla lager. En vass kniv genom jordgubbarna och det sura lagret av rivna äpplen i grädde. Det är så jag bakar mina tårtor, alla smaker på samma gång. En novell är en smal bit av allting, just i det ögonblicket. Inget före och inget efter.


Hur skulle du beskriva vad en novell är? Om jag googlar så står det ”en kortare prosatext”.  Och det får duga så. Bara vi inte kallar det för en jättekort roman, för det håller jag inte med om. Jag tycker att det är en lyx att läsa noveller, att landa i en annan värld under några sidor, allt blir starkt och omedelbart. Texten byggas inte upp på samma sätt som en roman utan det är bara pang på. Jag har hittat en sak i mina gamla anteckningar:

 

Jag upptäckte noveller när jag fick barn. När livet blev upphugget i stunder, dygnet hade inte längre dag och natt. Att då få läsa en novell, att hamna i ett annat språk och en annans huvud fick det liksom att klarna i mitt eget. Genom att byta fokus en liten stund fylldes jag med energi till det viktigaste, hon som somnat med munnen öppen i min famn, en droppe mjölk kvar på läppen och allt var stilla. En novell tar slut. Jag blir färdig med någonting. Inte som tjocka romaner på sängbordet, jag fick hela tiden börja om. Och de korta berättelserna gav mig lust att själv skriva. Ja, det var nog då det började på allvar. 

 

 

Men jag vet att många är tveksamma. Jag har haft kontakt med förlag om noveller, de bad mig faktiskt att göra om mina noveller till romaner. För ”noveller är svårt”. Jag har hört det så många gånger nu, att det är svårt. Varför ska det vara så svårt? Det är egentligen skitlätt. Noveller är exakt vad vi behöver. Novellen är nu och framtiden. Men så såg inte redaktören på det hela. Vi på förlaget älskar noveller, problemet är att folk inte köper dem. 

 

Okejdå. Men varför. Varför?

Jag har några teorier:

 

-Vissa tror att alla noveller är som i veckotidningarna.

-Vissa tycker att noveller låter kulturellt och svårt. De kanske inte ens vet vad det är.

-Vissa tycker att noveller känns avhuggna, de vill ha en riktig uppvärmning och ett riktigt slut.

-Eller så är det gammal vana. Man vill ha en riktig bok, helt enkelt.

 

Hur tänker du?