Jag brukar tänka på en sak när jag handlar. Ofta ligger det kvar en gammal inköpslista i kundvagnen. Det är som att läsa någons framtid, fast i matvaror. Man kan klura ut vad som väntar. Kanske dags för en fest, en tur i slalombacken eller ännu en helg i ensamhet. Välplanerade eller spontana rader. Bokstäver på knöliga papper, gamla kuvert eller riktiga, avlånga sidor. 

Där ligger den. En fuktig lapp ensam på stålnätet. 

Men jag vill inte läsa, det känns som att snoka. Som att bläddra i någons dagbok.

Kanske handlar det om att de nästan alltid är skrivna för hand. Det är något så vackert med handskrivna lappar. Skört och på riktigt. 

Kanske en äldre person med noggrann skrivstil. Eller någon som skrivit med brutal tusch, en lapp som skriker. Hårdbröd cola kattsand.Vad säger det om en människa? Vad säger papperet, bokstäver, lutning, varor, alla beslut. 

Det är som en liten, liten roman. 

Där, i min vagn. 

Bara för mig.

En lämnad lapp. Förbrukad.

Jag vill inte läsa! Den tillhör inte mig. 

Men ändå.

Jag är nyfiken.

Bacon, grädde, salami, skinka, brie (Lägg ner. Ät grönsaker!)

Blöjor hushållspapper hink blåbärssoppa apoteket (Det går över. Allt blir bra.)

Ibland dyker det upp en gammal, skakig handstil. Sånt gör mig varm. När någon skrivit noga och jag tänker hur stort det är att åka till butiken för många äldre. Kanske har du planerat i dagar? Bokat färdtjänst eller ett barnbarn som kan skjutsa. Vill krama dig. 

Jag tänker såklart på mormor. Alltid. Alla hennes lappar och berättelser, de finns här i bokhyllan, bara att bläddra i. Jag kommer aldrig glömma den handstilen. I frysen dyker de upp ibland, burkarna som det står Äppelmos på locket. Jag fyller dem med annat men hennes bokstäver får alltid stå kvar.

Jag tänker på min klass, jag minns så väl mina vänners stil. Marias högsmala, Jennies gulliga, Pernillas jämna, Tinas vackra, Fias glada … Vad vet jag om vännerna jag träffar idag? Jag känner igen deras mobilskal. 

Jag hade inte förväntat mig att den här texten skulle knytas samman. Den kunde få rulla vidare ut över parkeringen, som en kundvagn studsa mot gruset och sedan krocka sig fast i vagnen framför. Men du kanske tänker att de flesta ändå har sin inköpslista i mobilen. Vi behöver inte pennor och lappar längre. 

Men jag tror inte på det.