Jag tar tillbaka det jag skrev förra gången. Häromdagen besökte jag en bokcirkel som har läst min bok. Det var … fantastiskt. Och sjukt galet. 

I höstas frågade en bekant om hon och hennes bokklubb fick köpa 10 böcker av mig. Naturligtvis, svarade jag. Och hon undrade om jag ville komma och lyssna när de skulle diskutera boken. Absolut. Men jag ska erkänna att jag ångrade mig lite när det blev dags. Ville jag verkligen veta deras tankar om romanen? Jag brukar undvika sånt, att prata om boken och skrivandet. Men i onsdags var det alltså dags.

Det blev en intressant dag, det var första dagen på jobbet. Jag som inte är van att jobba till fem, åkte snabbt hem, fixade middag och sedan vidare till bokklubben. Nervöst. Drack rött vin trots att jag oftast får dunderhuvudvärk av sånt. 

Hursomhelst. 

Bokklubben består av ett gäng tjejer, 11 personer, som har bokträff en gång i månaden. Ibland har de även hemliga event då de gör små resor tillsammans. De har hållit på så i åtta år. Riktigt länge. Vi var hemma hos L. Hon hade dukat upp med ost, vin, kex, parmaskinka, chips. Tända ljus. 

Det började väldigt seriöst. Ordförande, sekreterare och dagordning. Jag fick berätta om mig och skrivandet, de var nyfikna och det kändes verkligen som om de ville veta saker. Kände mig som en hedersgäst. De läste upp en recension som en annan deltagare skrivit, som inte kunde komma denna kväll:

Nu har jag läst boken!  lättläst, bra flyt & språk, tyckte det var lite ”drygt” med fyllor i början men tänkte sen till att boken är riktad mot yngre läsare än vi och sedan växte boken mer och mer måste jag säga. Väldigt tonårig i början men mer vuxen mot slutet, verkligen en målande beskrivning av steget där emellan. En hel del oväntat längs vägen, tänker här bland annat på Joel och hans bror Simon, deras pappa och deras hemsituation. Våld och hur alla vek undan. När Nina bröt ”traditionen” vid Simons hemkomst efter misslyckad match med kladdkaka, och hur Mona, Simon & Joel slöt upp. Stark stund som berörde måste jag säga!  Tänker på Fanny, hennes historia, hemsituation och egna erfarenheter, något som påminde mig om att vi alla har en historia att berätta, något som ofta är dolt för andra men som är en del av oss alla. Summa summarum en bok som både berörde och växte ju mer man läste, mycket nöjd över slutet på boken!  4 blir mitt betyg för denna bok! 

De sa åt mig att jag skulle vara nöjd med betyget, hon läser massor och brukar inte vara så generös. Verkligen tack! Det värmde.

Tjejerna berättade vad de fastnat för i boken. Till exempel fanns en scen som jag glömt bort att jag skrivit. Vi diskuterade om romanen passar bäst till ungdomar eller vuxna. Det finns saker i boken som man kanske behöver vara vuxen för att förstå, sånt som är svårt att se när man är mitt i den tiden. 

De gav betyg och försökte klura ut om romanen handlar om mig eller inte. Allt varvades med vin och ostbricka. Kaffe och kaka. Sedan började det hända saker. ”Rut” dök upp och läste högt ur boken. Tydligen har tjejerna olika karaktärer som dyker upp när man minst anar det. Vi granskade mitt omslag och de hittade saker de inte tänkt på förut. (Som den svarta hunden vid vattenbrynet) Någon hade missat lupinerna (men hallå!). Och någon kände igen min kollega Niklas, som gjort omslaget. 

Plötsligt dök en annan figur upp. Barnmorskan. Det visade sig att hon var barnmorska på riktigt och det hade blivit dags för frågestund. Alla hade frågor och nu vet jag allt om klimakteriet, mystiska slemklumpar och spiraler. Herregud vilket härligt gäng. Det här hade jag inte förväntat mig av en bokklubb. 

När jag tänker på dem i efterhand så var alla så fina. Väldigt olika men ändå nära varandra. Vilken häftig grej, att ha en hel klubb av vänner.

Den här kvällen glömmer jag inte.

Tack tjejer.